dundermannen

Nu är det bara åtta dagar kvar.


Jag genomled ett sömnexperiment i mindre skala för några veckor sen. Det gick ut på att hålla mig vaken i tre dygn, 72 timmar. Syftet var att bekanta mig lite med hur hemskt sömnbrist faktiskt är. Eftersom jag läst så mycket om de psykiska påfrestningarna av Uberman-konverteringen tänkte jag att det vore bra att inte vara helt oförberedd.

Slutsats:
Ja, sömnbrist är hemskt. Personligen har jag inte upplevt mycket som varit värre än den pina som slog till vid tre-fyratiden på natten. Det var fullkomligt omöjligt att tänka på något annat än sömn, och jag visste att jag skulle somna om jag så mycket som satte mig ner. Eftersom jag var för trött för att företa mig någon aktivitet gick jag runt i cirklar och led i ungefär en timme. De få gånger jag stod still somnade jag faktiskt upprätt, men vaknade samma sekund av att jag tappade balansen och höll på att rasa ihop på golvet.

Det visade sig ändå vara en lärorik upplevelse, och jag lyckades trots allt ta mig igenom dessa 72 timmar utan att somna. Jag kom fram till att en aktivitetslista är absolut nödvändig om man vill lyckas konvertera till Uberman, vilket stämmer överens med det mesta jag läst om sömnschemat. Utan något att göra kvarstår ju bara ett alternativ: sömn.  


Problemet är väl att konverteringsperioden (enligt diverse källor) är ca 100 gånger värre. Man inbillar sig lätt att tupplurarna underlättar, men i början gör de bara saken värre. Att lägga sig är lätt, men att stiga upp är helvetiskt.

Ni få som följer denna blogg kommer säkert att få er ett antal goda, sadistiska skratt när dokumentationen väl börjar.