dundermannen

Jag skriver detta inlägg till följd av ett mindre misstag. Ta det lugnt kära människor, mitt Uberman-försök är inte misslyckat, jag hoppas att detta faktiskt kan hjälpa mig ta mig igenom anpassningsperioden.

Efter en fruktansvärd natt (läs: HEMSK HEMSK HEMSK) som jag ändå lyckades ta mig igenom vaknade jag efter min 06.00-tupplur och kände mig seg. Det var ingen vanlig form av trötthet, utan jag kände mig bara väldigt... tjock (?) i huvudet. Det som sedan hände var att jag satte mig vid datorn (på kontorsstolen jag glömt ta ut ur rummet) och kände att jag borde göra någonting för att inte somna, men orkade verkligen inte. Klockan var väl runt 06.50-07.00. Kvart i åtta blev det något fel på ett datorprogram, vilket väckte mig. Till min fasa upptäckte jag att jag somnat, till min lättnad att det bara handlade om 45-50 minuter.

45-50 minuters oschemalagd sömn är visserligen ett nederlag, men det innebär inte att jag måste börja om (tre timmar gör det, däremot) och gav mig en välbehövlig läxa:
Nej, Emil, man kan inte påstå sig kunna klara Uberman efter att ha kört det i två dagar. Det finns en anledning till att alla misslyckas, DET ÄR INTE LÄTT.

Vad har jag lärt mig?
1. Ut med den alltför bekväma kontorsstolen
2. Om jag känner mig trött och håglös efter en tupplur, GÅ UT MED DETSAMMA.
3. Aktivitetslistan är inte till någon hjälp när ens hjärna hatar en.
4. Ställ dig inte inför några val när du är trött; det kommer sluta med att du inte väljer någonting alls.

Jag är glad över att jag inte haft några problem med att stiga upp efter tupplurarna (det kommer förstås att bli tuffare efter hand), det hade varit betydligt svårare att åtgärda. Jag blev emellertid så förbannad över mitt lilla missöde att jag inte lär upprepa det, och har bestämt mig för att GÅ UT direkt efter varje tupplur. När den friska luften väckt mig till liv kan jag tänka ut vad som ska göras utan att en partisk hjärna sätter emot.

Av min research att döma borde inte detta förlänga anpassningsperioden med mer än en halv dag, eftersom det hände så tidigt i anpassningen och endast handlade om 45-50 minuter. Om det händer igen är jag dock körd (big time). Nu ser jag fram emot att äga nästa natt. Och nästa. Om det visar sig att jag trots min motivation misslyckas vet jag inte om jag kan överleva förödmjukelsen.
Suck, har varit så övertygad om att aktivitetslapparna skulle fungera som nån sorts garanti att jag inte tänkt mer på det. Har bara fokuserat på att lyckas stiga upp, eftersom det är det vanligaste problemet med Uberman.


Jag uppmanar förresten nattugglor att ringa mig vid brist på saker att göra, nätterna är jobbiga och väldigt tråkiga.


Nu är jag riktigt sur på mig själv och mitt tidigare självgoda inlägg. Jag brukar lyckas med saker när jag har ilska som motivator.