Intryck
Klockan är halv fyra. Morsan och syrran sover, jag sitter vid datorn och lyssnar på musik (nytt ljudkort!), läser artiklar, kollar på film och käkar frukt. Känner mig lika pigg som för tolv timmar sedan, och känner mig vemodig inför det oundvikliga bytet tillbaka till monofasisk sömn. Skulle Uberman vara hållbart skulle jag fortsätta, utan tvekan.
Min syn på sömn har nog förändrats för alltid. Jag har lärt mig mycket om mig själv och mina begränsningar under lovet, och det skulle ärligt talat kännas extremt tråkigt att bara kasta bort allt och återgå till det normala. Kanske ska försöka konstuera ett sömnschema som bara passar mig och min skolgång, bara för att hålla mig sysselsatt. I stort sett alla följer den traditionella sömnmallen, det känns så meningslöst att följa den. Jag finner stort nöje i att bryta mot impregnerade normer, så detta skulle medföra stor själslig tillfredsställelse.
Jag är öppen för allt som låter mig vara uppe minst ett par timmar på natten. Då är allt tomt och tyst, och det är fullkomligt underbart att vara ute och utforska omgivningen. Mörker är underskattat.
Nu ska jag käka något.
Min syn på sömn har nog förändrats för alltid. Jag har lärt mig mycket om mig själv och mina begränsningar under lovet, och det skulle ärligt talat kännas extremt tråkigt att bara kasta bort allt och återgå till det normala. Kanske ska försöka konstuera ett sömnschema som bara passar mig och min skolgång, bara för att hålla mig sysselsatt. I stort sett alla följer den traditionella sömnmallen, det känns så meningslöst att följa den. Jag finner stort nöje i att bryta mot impregnerade normer, så detta skulle medföra stor själslig tillfredsställelse.
Jag är öppen för allt som låter mig vara uppe minst ett par timmar på natten. Då är allt tomt och tyst, och det är fullkomligt underbart att vara ute och utforska omgivningen. Mörker är underskattat.
Nu ska jag käka något.
Inlägg
Efter årsskiftet ska jag börja använda mina 22 vakentimmar till att plugga.
Har ännu inte anpassat mig helt, men det är inte längre några problem med att ta sig igenom de svåraste timmarna.
Är dessutom piggare på kvällarna har jag märkt, brukar känna mig normalpigg vid midnatt men nu är jag verkligen ALERT, vilket är uppfriskande.
Imorgon ska jag delta i mitt tredje sociala sammanträde under lovet, det första som innefattar fler än en person utöver mig själv. Det kanske är tur att morsan och syrran är hemma, att vara vaken dygnet runt kanske inte har haft någon överdrivet positiv effekt på min sociala förmåga. Pulka i johannelundstippen. Wooh!
Har ännu inte anpassat mig helt, men det är inte längre några problem med att ta sig igenom de svåraste timmarna.
Är dessutom piggare på kvällarna har jag märkt, brukar känna mig normalpigg vid midnatt men nu är jag verkligen ALERT, vilket är uppfriskande.
Imorgon ska jag delta i mitt tredje sociala sammanträde under lovet, det första som innefattar fler än en person utöver mig själv. Det kanske är tur att morsan och syrran är hemma, att vara vaken dygnet runt kanske inte har haft någon överdrivet positiv effekt på min sociala förmåga. Pulka i johannelundstippen. Wooh!
Dröm
Dröm, 27/12-2009, 22.00-22.20
Emil Sternegård och en viss herr A.L. har lite mer makt än övriga elever i gymnasiet, eftersom de av ett högre väsen tilldelats möjligheten att styra var sin lärare med hjälp av var sin Playstation 2-handkontroll hängande i var sitt snöre från var sin gul heliumballong. Emil och A.L. talar sällan öppen om detta, men bara genom den kortaste av ögonkontakt med varandra blir samförståndet dem emellan otvivelaktigt.
Emil vet inte riktigt vilket gymnasium han går i, eftersom det till utseendet (med spiraltrappan som främsta kännetecken) påminner allra mest om Blackebergs Gymnasium och till studenterna mest om Sverigefinska Skolan i Stockholm. Lärarkåren är av blandad karaktär; både CES och HÖH* kan dagligen ses ströva under samma tak i samma stund.
* Döljer helst namnen, de insatta vet ändå vilka som avses
Det som slår Emil som mest förundransvärt är lärarnas till synes likgiltiga inställning till dennes konstant medhavda ballong och handkontroll; kanske föreligger en allmän vetskap om objektens egentliga funktion och en respektfull avhållsamhet från att yttra denna (kanske av rädsla för att själv bli utvald till offer?)? Har han hela lärarkåren under ett järngrepp? Emil tycker sig kunna skönja mer än en välvillig hälsning vid bemötandet av deras blickar, en undergiven försäkran om att "vi har inget sett, vi vet inget, vi säger inget, bara du benådar våra själar". Kanske existerar denna spänning som en labil fredsbalans, kanske är det ren inbillning. I vilket fall som helst uttrycker inte lärarna några åsikter om Emils leksaker, vilket väcker misstankar hos honom.
Läraren som oupphörligt styrs av Emils svarta voodookonster heter Anne och är utvald av oklar anledning. Oräkneliga gånger har han försökt rationalisera sig till vad denna arma själ kan ha gjort för att förtjäna ett sådant oblitt öde, men har ännu inte funnit någon rimlig anledning. Ibland får man helt enkelt lita på de högre makternas omdöme - Emil är trots allt bara ett sändebud och kan inte förväntas få någon information överhuvudtaget.
Trots det finns information Emil ogärna går utan, nämligen vad Anne har förtjänat att utsättas för. Eftersom han inbillar sig att detta frihetsberövande har något ädelt ändamål känns det fel att han bara kan låta Anne irra omkring planlöst, då detta omöjligen kan fylla något syfte. Det finns emellertid inte mycket annat han kan göra, eftersom handkontrollen är rent ut sagt usel för sin uppgift:
De analoga styrspakarna har handkontrollen som riktningsreferens, vilket innebär att "framåt" för Anne är riktat olika beroende på hur handkontrollen är vriden. Det är svårt att styra Anne rätt när man har ryggen till och måste hålla i huvudet att vänster blir höger och vice versa. Det händer alltför ofta att Emil råkat styra Anne rakt in i en vägg, ett bord eller en annan lärare.
Dessutom tycker han att knapparna på kontrollen borde kunna användas för diverse kommandon, men att försöka tolka triangel, cirkel, kryss och fyrkant känns vansinnigt och Emil muttrar att den högre makten åtminstone borde ha försett honom med en bruksanvisning.
Ju mer Emil tänker på det, desto mer växer frustrationen. Vad i all världen är det för en manipulationsmanick han tilldelats egentligen? En gul heliumballong med en fritt hängande handkontroll till en andra generationens spelkonsol? Varför inte en elektrodhjälm med potentialen att helt överta offrets psyke? Eller åtminstone en möjlighet att få agera inre monolog för personen och uppmana denna till handlingar av olika slag.
MEN HUR VAR DET TÄNKT ATT HAN SKULLE STYRA EN LÄRARE MED HJÄLP AV EN BALLONG OCH TVÅ ANALOGA STYRSPAKAR?
Just när Emil är som djupast insjunken i sina tankar råkar han släppa handkontrollen, som börjar sväva iväg från spiraltrappan med heliumballongen. Han grips av gränslös fasa, lutar sig så långt han kan över trappräcket och försöker desperat nå eländet, men misslyckas. Ballongen färdas uppåt, och Emil spurtar kvickt upp en våning. Snöret som handkontrollen hänger i gungar rytmiskt fram och tillbaka, och Emil försöker tajma rätt för att nå det i rätt ögonblick.
Det är nu eller aldrig, tänker han. Om ballongen flyger iväg försvinner även respekten som innehavandet av en manipulator för med sig. Om ballongen flyger iväg kan lärarna göra vad de vill med honom. De har inte längre något att vara rädda för.
Emil sträcker sig till sitt allra yttersta och får precis tag om snöret med ringfingret när kökstimern börjar pipa och Pig Destroyers brutalaste låt drämmer igång. Tuppluren är slut, och vad som känts som två timmar har egentligen bara varit 20 minuter.
Emil Sternegård och en viss herr A.L. har lite mer makt än övriga elever i gymnasiet, eftersom de av ett högre väsen tilldelats möjligheten att styra var sin lärare med hjälp av var sin Playstation 2-handkontroll hängande i var sitt snöre från var sin gul heliumballong. Emil och A.L. talar sällan öppen om detta, men bara genom den kortaste av ögonkontakt med varandra blir samförståndet dem emellan otvivelaktigt.
Emil vet inte riktigt vilket gymnasium han går i, eftersom det till utseendet (med spiraltrappan som främsta kännetecken) påminner allra mest om Blackebergs Gymnasium och till studenterna mest om Sverigefinska Skolan i Stockholm. Lärarkåren är av blandad karaktär; både CES och HÖH* kan dagligen ses ströva under samma tak i samma stund.
* Döljer helst namnen, de insatta vet ändå vilka som avses
Det som slår Emil som mest förundransvärt är lärarnas till synes likgiltiga inställning till dennes konstant medhavda ballong och handkontroll; kanske föreligger en allmän vetskap om objektens egentliga funktion och en respektfull avhållsamhet från att yttra denna (kanske av rädsla för att själv bli utvald till offer?)? Har han hela lärarkåren under ett järngrepp? Emil tycker sig kunna skönja mer än en välvillig hälsning vid bemötandet av deras blickar, en undergiven försäkran om att "vi har inget sett, vi vet inget, vi säger inget, bara du benådar våra själar". Kanske existerar denna spänning som en labil fredsbalans, kanske är det ren inbillning. I vilket fall som helst uttrycker inte lärarna några åsikter om Emils leksaker, vilket väcker misstankar hos honom.
Läraren som oupphörligt styrs av Emils svarta voodookonster heter Anne och är utvald av oklar anledning. Oräkneliga gånger har han försökt rationalisera sig till vad denna arma själ kan ha gjort för att förtjäna ett sådant oblitt öde, men har ännu inte funnit någon rimlig anledning. Ibland får man helt enkelt lita på de högre makternas omdöme - Emil är trots allt bara ett sändebud och kan inte förväntas få någon information överhuvudtaget.
Trots det finns information Emil ogärna går utan, nämligen vad Anne har förtjänat att utsättas för. Eftersom han inbillar sig att detta frihetsberövande har något ädelt ändamål känns det fel att han bara kan låta Anne irra omkring planlöst, då detta omöjligen kan fylla något syfte. Det finns emellertid inte mycket annat han kan göra, eftersom handkontrollen är rent ut sagt usel för sin uppgift:
De analoga styrspakarna har handkontrollen som riktningsreferens, vilket innebär att "framåt" för Anne är riktat olika beroende på hur handkontrollen är vriden. Det är svårt att styra Anne rätt när man har ryggen till och måste hålla i huvudet att vänster blir höger och vice versa. Det händer alltför ofta att Emil råkat styra Anne rakt in i en vägg, ett bord eller en annan lärare.
Dessutom tycker han att knapparna på kontrollen borde kunna användas för diverse kommandon, men att försöka tolka triangel, cirkel, kryss och fyrkant känns vansinnigt och Emil muttrar att den högre makten åtminstone borde ha försett honom med en bruksanvisning.
Ju mer Emil tänker på det, desto mer växer frustrationen. Vad i all världen är det för en manipulationsmanick han tilldelats egentligen? En gul heliumballong med en fritt hängande handkontroll till en andra generationens spelkonsol? Varför inte en elektrodhjälm med potentialen att helt överta offrets psyke? Eller åtminstone en möjlighet att få agera inre monolog för personen och uppmana denna till handlingar av olika slag.
MEN HUR VAR DET TÄNKT ATT HAN SKULLE STYRA EN LÄRARE MED HJÄLP AV EN BALLONG OCH TVÅ ANALOGA STYRSPAKAR?
Just när Emil är som djupast insjunken i sina tankar råkar han släppa handkontrollen, som börjar sväva iväg från spiraltrappan med heliumballongen. Han grips av gränslös fasa, lutar sig så långt han kan över trappräcket och försöker desperat nå eländet, men misslyckas. Ballongen färdas uppåt, och Emil spurtar kvickt upp en våning. Snöret som handkontrollen hänger i gungar rytmiskt fram och tillbaka, och Emil försöker tajma rätt för att nå det i rätt ögonblick.
Det är nu eller aldrig, tänker han. Om ballongen flyger iväg försvinner även respekten som innehavandet av en manipulator för med sig. Om ballongen flyger iväg kan lärarna göra vad de vill med honom. De har inte längre något att vara rädda för.
Emil sträcker sig till sitt allra yttersta och får precis tag om snöret med ringfingret när kökstimern börjar pipa och Pig Destroyers brutalaste låt drämmer igång. Tuppluren är slut, och vad som känts som två timmar har egentligen bara varit 20 minuter.
...
Är nu äntligen stolt ägare av en jacka (!!!), så jag kommer förmodligen att vistas utomhus mer på nätterna från och med nu.
Får se om denna natt blir lättare än den förra. Det känns som att det borde börja avta.
Får se om denna natt blir lättare än den förra. Det känns som att det borde börja avta.
Lägesrapport
Klockan är tre och jag mig känner mig inte trött någonstans utom i ögonen, vilket antagligen beror på att jag glott på en datorskärm i nästan 20 timmar per dygn den senaste veckan. Tröttheten tycks sätta igång senare och senare, hoppas att jag inte behöver kämpa lika hårt inatt för att hålla mig vaken.
Jag har drömt under samtliga för- och eftermiddagstupplurar de senaste två dagarna, och känner att min kropp anpassat sig efter sovintervallen åtminstone till den grad att jag lärt mig somna inom 5 minuter.
Jämfört med många andra har jag skött mig väldigt bra trots några smärre missöden, har inte försovit mig 3 timmar som vissa utan hållit mig under entimmesgränsen.
Får hoppas att jag vid nyår kan kalla mig Uberman.
Jag har drömt under samtliga för- och eftermiddagstupplurar de senaste två dagarna, och känner att min kropp anpassat sig efter sovintervallen åtminstone till den grad att jag lärt mig somna inom 5 minuter.
Jämfört med många andra har jag skött mig väldigt bra trots några smärre missöden, har inte försovit mig 3 timmar som vissa utan hållit mig under entimmesgränsen.
Får hoppas att jag vid nyår kan kalla mig Uberman.
Aktuell rapport
Drömde under min 10.00-tupplur. Den kändes över två timmar lång.
Nätterna är fortfarande överjävliga, men jag lyckades kämpa mig igenom förra natten utan missöden. Det var riktigt illa den här gången, gick på tre promenader och gjorde två besök i källaren för att hålla mig vaken. Stod jag still somnade jag upprätt (och vaknade genast av fallet).
Hallucinerade lite pga tröttheten, såg en kille sitta i min kontorsstol när jag kom in i rummet, men han försvann när jag kom tillräckligt nära. Blev skitskrämd av en snubbe som stod vid hörnet mellan hallen och vardagsrummet. Inbillade mig att saker rörde på sig trots att de inte gjorde det.
Väldigt intressant, faktiskt.
Nätterna är fortfarande överjävliga, men jag lyckades kämpa mig igenom förra natten utan missöden. Det var riktigt illa den här gången, gick på tre promenader och gjorde två besök i källaren för att hålla mig vaken. Stod jag still somnade jag upprätt (och vaknade genast av fallet).
Hallucinerade lite pga tröttheten, såg en kille sitta i min kontorsstol när jag kom in i rummet, men han försvann när jag kom tillräckligt nära. Blev skitskrämd av en snubbe som stod vid hörnet mellan hallen och vardagsrummet. Inbillade mig att saker rörde på sig trots att de inte gjorde det.
Väldigt intressant, faktiskt.
Re-REM
Vaknade ur min 14.00-tupplur ett par minuter innan väckarklockorna ringde och var först övertygad om att jag försovit mig. Jag kände mig utvilad och var övertygad om att åtminsone två timmar passerat sedan jag lade mig.
I själva verket hade 18 minuter förflutit, varunder jag drömt ännu en gång.
Det här känns riktigt bra, men jag ska inte dra några förhastade slutsatser. I början tänkte jag att det kanske hade med min tidigare oschemalagda sömn att göra, men eftersom detta nu skett två gånger i rad vet jag inte. Hoppas att min hjärna börjar ge efter.
Jag misstänker att nätterna fortfarande kommer att vara jobbiga, men eftersom jag fått avnjuta ca 30 minuter REM-sömn tidigare idag borde jag känna mig piggare och därmed klara nätterna bättre. Den här natten blir mycket spännande (det har jag sagt om varje natt de senaste tre dygnen, men...), jag hoppashoppashoppashoppas...!
Det skönaste med min förra tupplur var att jag kunde ligga kvar på madrassen de sista två minuterna och sträcka på mig, något jag inte kunnat göra på snart en vecka. Life is good.
I själva verket hade 18 minuter förflutit, varunder jag drömt ännu en gång.
Det här känns riktigt bra, men jag ska inte dra några förhastade slutsatser. I början tänkte jag att det kanske hade med min tidigare oschemalagda sömn att göra, men eftersom detta nu skett två gånger i rad vet jag inte. Hoppas att min hjärna börjar ge efter.
Jag misstänker att nätterna fortfarande kommer att vara jobbiga, men eftersom jag fått avnjuta ca 30 minuter REM-sömn tidigare idag borde jag känna mig piggare och därmed klara nätterna bättre. Den här natten blir mycket spännande (det har jag sagt om varje natt de senaste tre dygnen, men...), jag hoppashoppashoppashoppas...!
Det skönaste med min förra tupplur var att jag kunde ligga kvar på madrassen de sista två minuterna och sträcka på mig, något jag inte kunnat göra på snart en vecka. Life is good.
REM
Houston, we have REM.
Vaknade bara sekunder sedan ur 10:00-tuppluren och insåg att jag drömt! Yes!
Allt hopp är inte ute, tvärtom!
Inbillar mig dessutom att jag kände mig ovanligt pigg efter denna tupplur, men det kan förstås vara placebo.
Ah, det här behövde jag.
Vaknade bara sekunder sedan ur 10:00-tuppluren och insåg att jag drömt! Yes!
Allt hopp är inte ute, tvärtom!
Inbillar mig dessutom att jag kände mig ovanligt pigg efter denna tupplur, men det kan förstås vara placebo.
Ah, det här behövde jag.
WTF?
Vaknade som vanligt klockan 06.20 efter min tupplur. Klädde på mig och satte mig vid datorn.
Någon gång efter halv sju fick jag för mig att det av någon anledning var helt okej för mig att lägga mig på madrassen igen (hade någon logisk förklaring jag inte minns längre), så jag gjorde det.
Halv åtta kommer morsan in.
- Sover du?
- Jag vet inte.
På något outgrundligt vis hamnade jag i alla fall på madrassen någon gång strax efter halv sju och sov i en knapp timme. Har ingen aning om varför. Suck. Fattar verkligen inte.
Nåja, kan bara låtsas som att det aldrig hände och köra vidare. Det här känns bara så fruktansvärt onödigt. Minns jag rätt var jag inte speciellt trött heller, så jag undrar verkligen vad jag hade för anledning att lägga mig igen. Jag tyckte jag hade allt under kontroll, minns att jag var väldigt nöjd över att "ha klarat ännu en natt". Snacka om att snubbla på mållinjen. Helvete.
Jag måste alltså vika ihop madrassen efter varje tupplur för att hindra liknande idioti från att ske igen. Tur att en timme inte förstör allt, har trots allt varit väldigt punktlig annars och lyckats sova under tupplurarna.
Någon gång efter halv sju fick jag för mig att det av någon anledning var helt okej för mig att lägga mig på madrassen igen (hade någon logisk förklaring jag inte minns längre), så jag gjorde det.
Halv åtta kommer morsan in.
- Sover du?
- Jag vet inte.
På något outgrundligt vis hamnade jag i alla fall på madrassen någon gång strax efter halv sju och sov i en knapp timme. Har ingen aning om varför. Suck. Fattar verkligen inte.
Nåja, kan bara låtsas som att det aldrig hände och köra vidare. Det här känns bara så fruktansvärt onödigt. Minns jag rätt var jag inte speciellt trött heller, så jag undrar verkligen vad jag hade för anledning att lägga mig igen. Jag tyckte jag hade allt under kontroll, minns att jag var väldigt nöjd över att "ha klarat ännu en natt". Snacka om att snubbla på mållinjen. Helvete.
Jag måste alltså vika ihop madrassen efter varje tupplur för att hindra liknande idioti från att ske igen. Tur att en timme inte förstör allt, har trots allt varit väldigt punktlig annars och lyckats sova under tupplurarna.
Julhälsningar
Jag antar att jag ska haka på trenden och önska er alla en god jul.
God jul!
Den sista luckan är öppnad. Oh yeah.
(Har fortfarande inte gått ut. Jag gör det nu.)
God jul!
Den sista luckan är öppnad. Oh yeah.
(Har fortfarande inte gått ut. Jag gör det nu.)
Sängar och madrasser A
Nu slog tröttheten till. Dags att gå ut! Först ett mini-inlägg bara:
I början av experimentet sov jag väldigt lite under tupplurarna, eller inte alls. Nu har jag blivit bättre på att utnyttja dem. Uppskattningsvis skulle jag säga att det tar fem minuter för mig att somna nu, jämfört med 15+ minuter i början. Nästa steg i utveckligen blir att drömma under tupplurarna, eftersom detta innebär att REM-sömn uppnåtts.
Har hittills inte drömt, men det borde komma (förhoppningsvis!) inom någon/några dagar.
När jag för första gången bäddade golvmadrassen trodde jag att en ny hatrelation inletts, men så är inte fallet. Istället för att sakna den underbara sängen och hata madrassen, har jag helt enkelt börjat älska madrassen. Madrassen ser till att jag har något mjukt att ligga på och möjliggör den knappa sömn jag faktiskt får under ett dygn. Så varför skulle jag hata den?
Faktum är att jag är lite småsur på sängen eftersom den berövat mig sex timmars vaken tid per dygn i flera år. Den är mycket större och girigare än min nya vän Madrassen. Min nya vän Madrassen kan trippelvikas och läggas undan till i ett hörn, för att spara plats. Sängjäveln är däremot full av sig själv och kräver att synas dygnet runt samtidigt som den snor en kvadratmeter av golvytan. Madrassen är en lojal följeslagare som kan följa med mig vart jag än ska. Sängen flyttar sig inte ens centimeter ens under livsfara.
Sängen vs. Madrassen (sängen är fullproppad med saker för att hindra
mig från att lägga mig på den)
Den mobila madrassen, ihopvikt och redo för avfärd!
Det här spontaninlägget blev mycket längre än jag väntat mig. Oh well, jag har lyckats döda massor av tid. Nu ska jag gå ut och göra mig av med ytterligare en halvtimme. Adieu.
I början av experimentet sov jag väldigt lite under tupplurarna, eller inte alls. Nu har jag blivit bättre på att utnyttja dem. Uppskattningsvis skulle jag säga att det tar fem minuter för mig att somna nu, jämfört med 15+ minuter i början. Nästa steg i utveckligen blir att drömma under tupplurarna, eftersom detta innebär att REM-sömn uppnåtts.
Har hittills inte drömt, men det borde komma (förhoppningsvis!) inom någon/några dagar.
När jag för första gången bäddade golvmadrassen trodde jag att en ny hatrelation inletts, men så är inte fallet. Istället för att sakna den underbara sängen och hata madrassen, har jag helt enkelt börjat älska madrassen. Madrassen ser till att jag har något mjukt att ligga på och möjliggör den knappa sömn jag faktiskt får under ett dygn. Så varför skulle jag hata den?
Faktum är att jag är lite småsur på sängen eftersom den berövat mig sex timmars vaken tid per dygn i flera år. Den är mycket större och girigare än min nya vän Madrassen. Min nya vän Madrassen kan trippelvikas och läggas undan till i ett hörn, för att spara plats. Sängjäveln är däremot full av sig själv och kräver att synas dygnet runt samtidigt som den snor en kvadratmeter av golvytan. Madrassen är en lojal följeslagare som kan följa med mig vart jag än ska. Sängen flyttar sig inte ens centimeter ens under livsfara.
Sängen vs. Madrassen (sängen är fullproppad med saker för att hindra
mig från att lägga mig på den)
Den mobila madrassen, ihopvikt och redo för avfärd!
Det här spontaninlägget blev mycket längre än jag väntat mig. Oh well, jag har lyckats döda massor av tid. Nu ska jag gå ut och göra mig av med ytterligare en halvtimme. Adieu.
Dundermannens nattliga äventyr
Lång natt.
Ungefär tjugo i tre bestämde jag mig för att dra ut. Det snöade för fullt, och hade antagligen gjort det ett tag eftersom snötäcket var några centimeter tjockare än tidigare. Att gå runt i ett vitt och tyst Vällingby var riktigt angenämt, jag förbannade mig över att inte ha tagit med mig kameran.
Jag gick in runt tio över tre, traskade runt i byggnadens källarvåning, dödade en halvtimme framför datorn och bestämde mig slutligen för att dra ut igen. Med kamera.
Det är intressant att se hur Vällingby vaknar till liv. Klockan tre syns ingen ute, men klockan fyra börjar enstaka personer ploppa upp lite här och var, och man kan höra snöplogarnas motorer starta. Vid halv fem kommer busschaffisarna fram och människortätheten ökar.
Ungefär då gick jag in igen, eftersom den nattliga magin var över.
Det viktigaste är att jag lyckades hålla mig vaken (och sätta tupplurarna punktligt). Jag förvånades över hur trött jag var efter 06.00-tuppluren, och fick kämpa tappert ett par timmar. Vindruvorna var en lysande idé, mumsade på dem när desperationen knackade på.
Nu inväntar jag nästa natt, som kommer att vara värre. Suck.
Ungefär tjugo i tre bestämde jag mig för att dra ut. Det snöade för fullt, och hade antagligen gjort det ett tag eftersom snötäcket var några centimeter tjockare än tidigare. Att gå runt i ett vitt och tyst Vällingby var riktigt angenämt, jag förbannade mig över att inte ha tagit med mig kameran.
Jag gick in runt tio över tre, traskade runt i byggnadens källarvåning, dödade en halvtimme framför datorn och bestämde mig slutligen för att dra ut igen. Med kamera.
Det är intressant att se hur Vällingby vaknar till liv. Klockan tre syns ingen ute, men klockan fyra börjar enstaka personer ploppa upp lite här och var, och man kan höra snöplogarnas motorer starta. Vid halv fem kommer busschaffisarna fram och människortätheten ökar.
Ungefär då gick jag in igen, eftersom den nattliga magin var över.
Det viktigaste är att jag lyckades hålla mig vaken (och sätta tupplurarna punktligt). Jag förvånades över hur trött jag var efter 06.00-tuppluren, och fick kämpa tappert ett par timmar. Vindruvorna var en lysande idé, mumsade på dem när desperationen knackade på.
Nu inväntar jag nästa natt, som kommer att vara värre. Suck.
Prepare for battle
Gårdagens lilla snedsteg verkar ha kastat mig ett dygn bakåt i schemat. Not to worry, det dygnet har passerat nu och jag är redo att fortsätta. Jag blev rejält trött efter att jag skrev mitt förra inlägg, och det gick inte över före soluppgången, så jag väntar mig mer av detsamma inatt.
Det finns två aktiviteter som ALLTID tycks hålla en vaken:
1. Promenera i vinterkylan
2. Äta
Jag har därför utarbetat en enkel, men (förhoppningsvis) effektiv plan.
Lisa väcker mig efter min 02.00-tupplur och ser till att jag går ut. Väl ute låter jag huvudet klarna och kan sedan fundera på hur jag ska spendera resten av tiden fram till klockan sex. När jag kommer hem väntar en brustablett och ett halvt kilo vindruvor (brustablett för närsalter och vitaminer, vindruvor för att ha något att sitta och mumsa på i minst en halvtimme) på mig. Efter att ha piggnat till och intagit nödvändig näring kan jag sätta igång med det jag planerat under promenaden.
Jag har hittills inte bemödat mig med att ställa in min största och brutalaste väckarklocka (se tidigare inlägg), men ska göra det inatt. Om jag, mot förmodan, inte tar mig upp efter de första alarmen kommer jag att bli fullständigt vettskrämd av det monstruösa klockskrället och inte våga försova mig mer.
Kommer aldrig mer att slarva som jag gjorde igår.
Nu ska jag besegra Uberman.
Wish me luck!
Det finns två aktiviteter som ALLTID tycks hålla en vaken:
1. Promenera i vinterkylan
2. Äta
Jag har därför utarbetat en enkel, men (förhoppningsvis) effektiv plan.
Lisa väcker mig efter min 02.00-tupplur och ser till att jag går ut. Väl ute låter jag huvudet klarna och kan sedan fundera på hur jag ska spendera resten av tiden fram till klockan sex. När jag kommer hem väntar en brustablett och ett halvt kilo vindruvor (brustablett för närsalter och vitaminer, vindruvor för att ha något att sitta och mumsa på i minst en halvtimme) på mig. Efter att ha piggnat till och intagit nödvändig näring kan jag sätta igång med det jag planerat under promenaden.
Jag har hittills inte bemödat mig med att ställa in min största och brutalaste väckarklocka (se tidigare inlägg), men ska göra det inatt. Om jag, mot förmodan, inte tar mig upp efter de första alarmen kommer jag att bli fullständigt vettskrämd av det monstruösa klockskrället och inte våga försova mig mer.
Kommer aldrig mer att slarva som jag gjorde igår.
Nu ska jag besegra Uberman.
Wish me luck!
Du-dum-di-doo
Sitter och spelar Bejeweled Blitz på facebook (Megan rekommenderade) och har gjort det de senaste två timmarna. Har inte haft några problem med att hålla mig vaken i natt, men det beror väl på morgonens lilla missöde.
Om allt går enligt planerna borde jag må som sämst vid julafton, vilket skulle reta upp morsan något oerhört. Kan inte annat än hålla tummarna.
Anyway, denna natt har varit problemfri, men jag misstänker att nästa natt inte kommer att vara det. Inte på långa vägar. O.O
Om allt går enligt planerna borde jag må som sämst vid julafton, vilket skulle reta upp morsan något oerhört. Kan inte annat än hålla tummarna.
Anyway, denna natt har varit problemfri, men jag misstänker att nästa natt inte kommer att vara det. Inte på långa vägar. O.O
Insikt
Jag skriver detta inlägg till följd av ett mindre misstag. Ta det lugnt kära människor, mitt Uberman-försök är inte misslyckat, jag hoppas att detta faktiskt kan hjälpa mig ta mig igenom anpassningsperioden.
Efter en fruktansvärd natt (läs: HEMSK HEMSK HEMSK) som jag ändå lyckades ta mig igenom vaknade jag efter min 06.00-tupplur och kände mig seg. Det var ingen vanlig form av trötthet, utan jag kände mig bara väldigt... tjock (?) i huvudet. Det som sedan hände var att jag satte mig vid datorn (på kontorsstolen jag glömt ta ut ur rummet) och kände att jag borde göra någonting för att inte somna, men orkade verkligen inte. Klockan var väl runt 06.50-07.00. Kvart i åtta blev det något fel på ett datorprogram, vilket väckte mig. Till min fasa upptäckte jag att jag somnat, till min lättnad att det bara handlade om 45-50 minuter.
45-50 minuters oschemalagd sömn är visserligen ett nederlag, men det innebär inte att jag måste börja om (tre timmar gör det, däremot) och gav mig en välbehövlig läxa:
Nej, Emil, man kan inte påstå sig kunna klara Uberman efter att ha kört det i två dagar. Det finns en anledning till att alla misslyckas, DET ÄR INTE LÄTT.
Vad har jag lärt mig?
1. Ut med den alltför bekväma kontorsstolen
2. Om jag känner mig trött och håglös efter en tupplur, GÅ UT MED DETSAMMA.
3. Aktivitetslistan är inte till någon hjälp när ens hjärna hatar en.
4. Ställ dig inte inför några val när du är trött; det kommer sluta med att du inte väljer någonting alls.
Jag är glad över att jag inte haft några problem med att stiga upp efter tupplurarna (det kommer förstås att bli tuffare efter hand), det hade varit betydligt svårare att åtgärda. Jag blev emellertid så förbannad över mitt lilla missöde att jag inte lär upprepa det, och har bestämt mig för att GÅ UT direkt efter varje tupplur. När den friska luften väckt mig till liv kan jag tänka ut vad som ska göras utan att en partisk hjärna sätter emot.
Av min research att döma borde inte detta förlänga anpassningsperioden med mer än en halv dag, eftersom det hände så tidigt i anpassningen och endast handlade om 45-50 minuter. Om det händer igen är jag dock körd (big time). Nu ser jag fram emot att äga nästa natt. Och nästa. Om det visar sig att jag trots min motivation misslyckas vet jag inte om jag kan överleva förödmjukelsen.
Suck, har varit så övertygad om att aktivitetslapparna skulle fungera som nån sorts garanti att jag inte tänkt mer på det. Har bara fokuserat på att lyckas stiga upp, eftersom det är det vanligaste problemet med Uberman.
Jag uppmanar förresten nattugglor att ringa mig vid brist på saker att göra, nätterna är jobbiga och väldigt tråkiga.
Nu är jag riktigt sur på mig själv och mitt tidigare självgoda inlägg. Jag brukar lyckas med saker när jag har ilska som motivator.
Efter en fruktansvärd natt (läs: HEMSK HEMSK HEMSK) som jag ändå lyckades ta mig igenom vaknade jag efter min 06.00-tupplur och kände mig seg. Det var ingen vanlig form av trötthet, utan jag kände mig bara väldigt... tjock (?) i huvudet. Det som sedan hände var att jag satte mig vid datorn (på kontorsstolen jag glömt ta ut ur rummet) och kände att jag borde göra någonting för att inte somna, men orkade verkligen inte. Klockan var väl runt 06.50-07.00. Kvart i åtta blev det något fel på ett datorprogram, vilket väckte mig. Till min fasa upptäckte jag att jag somnat, till min lättnad att det bara handlade om 45-50 minuter.
45-50 minuters oschemalagd sömn är visserligen ett nederlag, men det innebär inte att jag måste börja om (tre timmar gör det, däremot) och gav mig en välbehövlig läxa:
Nej, Emil, man kan inte påstå sig kunna klara Uberman efter att ha kört det i två dagar. Det finns en anledning till att alla misslyckas, DET ÄR INTE LÄTT.
Vad har jag lärt mig?
1. Ut med den alltför bekväma kontorsstolen
2. Om jag känner mig trött och håglös efter en tupplur, GÅ UT MED DETSAMMA.
3. Aktivitetslistan är inte till någon hjälp när ens hjärna hatar en.
4. Ställ dig inte inför några val när du är trött; det kommer sluta med att du inte väljer någonting alls.
Jag är glad över att jag inte haft några problem med att stiga upp efter tupplurarna (det kommer förstås att bli tuffare efter hand), det hade varit betydligt svårare att åtgärda. Jag blev emellertid så förbannad över mitt lilla missöde att jag inte lär upprepa det, och har bestämt mig för att GÅ UT direkt efter varje tupplur. När den friska luften väckt mig till liv kan jag tänka ut vad som ska göras utan att en partisk hjärna sätter emot.
Av min research att döma borde inte detta förlänga anpassningsperioden med mer än en halv dag, eftersom det hände så tidigt i anpassningen och endast handlade om 45-50 minuter. Om det händer igen är jag dock körd (big time). Nu ser jag fram emot att äga nästa natt. Och nästa. Om det visar sig att jag trots min motivation misslyckas vet jag inte om jag kan överleva förödmjukelsen.
Suck, har varit så övertygad om att aktivitetslapparna skulle fungera som nån sorts garanti att jag inte tänkt mer på det. Har bara fokuserat på att lyckas stiga upp, eftersom det är det vanligaste problemet med Uberman.
Jag uppmanar förresten nattugglor att ringa mig vid brist på saker att göra, nätterna är jobbiga och väldigt tråkiga.
Nu är jag riktigt sur på mig själv och mitt tidigare självgoda inlägg. Jag brukar lyckas med saker när jag har ilska som motivator.
ugh
Hemsk natt, fortfarande cptrött, orkar inte skriva ett långt inlägg
Babbel
Sitter och undrar om det verkligen är så hemskt att konvertera till Uberman. Jag har inte haft några problem hittills, om man inte räknar med att förra natten var lite tuff (ändå i högsta grad hanterbar), och har hittills känt mig piggare efter varje tupplur, vilket går emot det mesta jag läst om Uberman. Man ska inte kunna utnyttja tupplurarna förrän man vant sig och uppnått maximal REM.
Om inte den kommande natten blir det infernaliska helvete jag läst om gång på gång, undrar jag om något är fel eller om jag helt enkelt kommit undan lätt.
Nej, det kommer nog att gå utför... har läst om fyra lyckade Uberman-konverteringar kontra 100 misslyckade, det kan inte vara så enkelt. Får helt enkelt vänta och se!
Borde sätta igång med labbrapporten eftersom jag fortfarande känner mig mentalt stabil. Deadlinen är trots allt till imorgon... Bläh. Eftersom jag kollat klart den fjärde säsongen av Dexter vet jag inte längre vad jag ska göra annars.
Julafton närmar sig, och jag bryr mig knappt. Vad har hänt?
Om inte den kommande natten blir det infernaliska helvete jag läst om gång på gång, undrar jag om något är fel eller om jag helt enkelt kommit undan lätt.
Nej, det kommer nog att gå utför... har läst om fyra lyckade Uberman-konverteringar kontra 100 misslyckade, det kan inte vara så enkelt. Får helt enkelt vänta och se!
Borde sätta igång med labbrapporten eftersom jag fortfarande känner mig mentalt stabil. Deadlinen är trots allt till imorgon... Bläh. Eftersom jag kollat klart den fjärde säsongen av Dexter vet jag inte längre vad jag ska göra annars.
Julafton närmar sig, och jag bryr mig knappt. Vad har hänt?
Andra natten
Är just i färd att ta mig igenom den jobbigaste perioden: 02.20 - 06.00.
För någon timme sen, när jag rengjorde kylskåpet, upptäckte jag att mina ögonlock plötsligt gick upp i vikt. Det blev snabbt mer eller mindre omöjligt att hålla ögonen öppna. Jag lyfte tillbaka de saker jag plockat ut ur kylen och bestämde mig för att vidta åtgärder för att hålla mig vaken.
Det jag tänkte göra snabbt, men som visade sig ta mycket lång tid, var att återvinna våra gamla tidningar. Hade en tung tidningskasse i vardera hand när jag kom ner med hissen och upptäckte till min fasa att bakytterdörren avspärrats av någon outgrundlig anledning. Jag blev alltså tvungen att använda mig av den andra ytterdörren, vilket innebar en omväg på X hundra meter, eftersom jag nu blev tvungen att gå runt hela bostadskomplexet.
En av tidningskassarna var så tung att handtaget gick av. Jag löste problemet genom att bära eländet under armen, vilket visade sig vara extremt jobbigt efter bara tio sekunder. På grund av snön ville jag inte ställa ner kassarna på marken och riskera att de går sönder, så till slut gungade jag fram som en vilsen pingvin i snön och förbannade mig över handtagem på papperskassar.
Det positiva i allt det här är att jag upptäckte hur väl kyla motverkar sömnighet. Var inte ett dugg trött då och funderar på att bosätta mig i en snödriva.
Jag är ruskigt trött nu, att stiga upp efter nästa tupplur kommer att vara helvetiskt.
(fan vad jobbigt det är att skriva nu...)
För någon timme sen, när jag rengjorde kylskåpet, upptäckte jag att mina ögonlock plötsligt gick upp i vikt. Det blev snabbt mer eller mindre omöjligt att hålla ögonen öppna. Jag lyfte tillbaka de saker jag plockat ut ur kylen och bestämde mig för att vidta åtgärder för att hålla mig vaken.
Det jag tänkte göra snabbt, men som visade sig ta mycket lång tid, var att återvinna våra gamla tidningar. Hade en tung tidningskasse i vardera hand när jag kom ner med hissen och upptäckte till min fasa att bakytterdörren avspärrats av någon outgrundlig anledning. Jag blev alltså tvungen att använda mig av den andra ytterdörren, vilket innebar en omväg på X hundra meter, eftersom jag nu blev tvungen att gå runt hela bostadskomplexet.
En av tidningskassarna var så tung att handtaget gick av. Jag löste problemet genom att bära eländet under armen, vilket visade sig vara extremt jobbigt efter bara tio sekunder. På grund av snön ville jag inte ställa ner kassarna på marken och riskera att de går sönder, så till slut gungade jag fram som en vilsen pingvin i snön och förbannade mig över handtagem på papperskassar.
Det positiva i allt det här är att jag upptäckte hur väl kyla motverkar sömnighet. Var inte ett dugg trött då och funderar på att bosätta mig i en snödriva.
Jag är ruskigt trött nu, att stiga upp efter nästa tupplur kommer att vara helvetiskt.
(fan vad jobbigt det är att skriva nu...)
Rapport
7 tupplurar avklarade.
Dagen var en barnlek, hade inga som helst svårigheter med att hålla mig vaken. Tyvärr misstänker jag att natten blir betydligt tuffare. Det finns en risk att jag kommer tvingas att gå ut i kylan senare.
Jag känner mig väldigt självsäker, men det beror antagligen bara på att början gått så lätt. Det gör den alltid...
Får försöka förbereda mig mentalt nu. GRAAWR.
Dagen var en barnlek, hade inga som helst svårigheter med att hålla mig vaken. Tyvärr misstänker jag att natten blir betydligt tuffare. Det finns en risk att jag kommer tvingas att gå ut i kylan senare.
Jag känner mig väldigt självsäker, men det beror antagligen bara på att början gått så lätt. Det gör den alltid...
Får försöka förbereda mig mentalt nu. GRAAWR.
Briefing
Klockan är 06.52, vaknade ur min fjärde tupplur för en halvtimme sen. So far, so good. Är en aning trött, men det beror på att jag envisats med att glo på Dexter medan jag fortfarande kan sitta still utan att somna omedelbart. Det börjar bli svårare nu, efter ett halvt avsnitt börjar ögonlocken kännas tunga. Att sitta ner suger verkligen energi, om än långsamt (än så länge). Att ställa sig upp och göra något annat gör underverk, och det lär inte dröja länge tills det är mitt enda val. Tur att jag har min aktivitetsburk.
Jag tror faktiskt att jag somnade under de två senaste tupplurarna. Har ännu inte haft några som helst problem med att stiga upp, men det kommer. Under nån tupplur kommer djupsömnen att hinna slå till, och jag kommer att vilja mörda väckarklockorna som låter från rummets alla hörn.
Suck, har fortfarande inte börjat på naturkunskapslabben, och nu känns det som att mina chanser till ett vettigt betyg minskar drastiskt för varje minut som går. Orkar inte.
Jag tror faktiskt att jag somnade under de två senaste tupplurarna. Har ännu inte haft några som helst problem med att stiga upp, men det kommer. Under nån tupplur kommer djupsömnen att hinna slå till, och jag kommer att vilja mörda väckarklockorna som låter från rummets alla hörn.
Suck, har fortfarande inte börjat på naturkunskapslabben, och nu känns det som att mina chanser till ett vettigt betyg minskar drastiskt för varje minut som går. Orkar inte.
It's on!
Tog min första tupplur för en och en halv timme sen och har därmed officiellt startat Uberman.
Jag förväntade mig ingen sömn alls, men jag kan faktiskt ha sovit de sista 5 minuterna, för jag minns ingenting av dem. Jag kände mig dessutom lite konstig efteråt, som jag brukar göra om jag tagit en tupplur före ordinär sovtid.
Inhandlade lite multivitamin för att hindra närsaltnivåerna från att löpa amok (eftersom man inte riktigt vet vad som går fel vid sömnbrist är det bäst att få i sig allt på en gång), jag inbillar mig att det är min räddning. Mina gamla C-vitamintabletter är godare, men vad gör man.
Utöver detta har jag inhandlat frukt i kopiösa mängder. Mums.
Nu är det två timmar och 18 minuter kvar till nästa tupplur. Min energinivå (och hormonnivå) kommer att gå utför de kommande dagarna. Wish me luck!
Jag förväntade mig ingen sömn alls, men jag kan faktiskt ha sovit de sista 5 minuterna, för jag minns ingenting av dem. Jag kände mig dessutom lite konstig efteråt, som jag brukar göra om jag tagit en tupplur före ordinär sovtid.
Inhandlade lite multivitamin för att hindra närsaltnivåerna från att löpa amok (eftersom man inte riktigt vet vad som går fel vid sömnbrist är det bäst att få i sig allt på en gång), jag inbillar mig att det är min räddning. Mina gamla C-vitamintabletter är godare, men vad gör man.
Utöver detta har jag inhandlat frukt i kopiösa mängder. Mums.
Nu är det två timmar och 18 minuter kvar till nästa tupplur. Min energinivå (och hormonnivå) kommer att gå utför de kommande dagarna. Wish me luck!
Snart dags
Nu ska jag iväg och jobba. Kommer tillbaka vid fem ungefär, så jag hinner göra mina sista förberedelser inför Uberman. Första tuppluren är klockan 18.00.
När jag kommer hem ska frukt och multivitamin inhandlas, madrassen bäddas, alarmen ställas in och sängen proppas full med prylar.
Off i go, whoopidoo!
När jag kommer hem ska frukt och multivitamin inhandlas, madrassen bäddas, alarmen ställas in och sängen proppas full med prylar.
Off i go, whoopidoo!
Upplysning
För er stackare som funderat på att ha något med mig att göra under lovet bör vara medvetna om mina sovtider (om ni missat dem i ett av de tidigare inläggen).
JAG SOVER KLOCKAN 02:00, 06:00, 10:00, 14:00, 18:00 OCH 22:00
Tupplurarna är 20 minuter långa, ring mig alltså inte inom 20 minuter efter ovannämnda tider.
Vad mer?
Kontakta mig gärna när jag är vaken, men förvänta er inte att jag hänger med till baren, kan nämligen inte supa.
Sätter igång imorgon. Awesome.
JAG SOVER KLOCKAN 02:00, 06:00, 10:00, 14:00, 18:00 OCH 22:00
Tupplurarna är 20 minuter långa, ring mig alltså inte inom 20 minuter efter ovannämnda tider.
Vad mer?
Kontakta mig gärna när jag är vaken, men förvänta er inte att jag hänger med till baren, kan nämligen inte supa.
Sätter igång imorgon. Awesome.
Klockan tickar
Bara två dagar kvar nu.
Inte mycket kvar att göra. Ska klippa ut små aktivitetslappar som jag kan dra ur en burk när jag är rastlös.
Ska förbereda madrassen jag kommer sova på, vilket borde ta ungefär två minuter. Ska fylla min säng med saker för att eliminera "jag-är-trött-så-jag-sätter-mig-på-sängen"-risken. Ska skriva upp viktiga punkter på min whiteboard, eftersom jag antagligen glömmer det mesta när det blir riktigt illa.
Kanske borde säga adjö till min säng också.
Och säga adjö till min kära muskulatur, eftersom jag inte kommer att träna på tre veckor.
Och säga adjö till kött.
Och värst av allt:
Säga adjö till socialt umgänge.
Hahahaha, skämt åsido, vänner klarar jag mig bra utan. Ni vet vilka ni är.
Jag hatar er allihop.
Kött kommer jag däremot att sakna.
Men jag har en ursäkt för att köpa tiotals liter juice.
Jag orkar inte vänta längre!
Inte mycket kvar att göra. Ska klippa ut små aktivitetslappar som jag kan dra ur en burk när jag är rastlös.
Ska förbereda madrassen jag kommer sova på, vilket borde ta ungefär två minuter. Ska fylla min säng med saker för att eliminera "jag-är-trött-så-jag-sätter-mig-på-sängen"-risken. Ska skriva upp viktiga punkter på min whiteboard, eftersom jag antagligen glömmer det mesta när det blir riktigt illa.
Kanske borde säga adjö till min säng också.
Och säga adjö till min kära muskulatur, eftersom jag inte kommer att träna på tre veckor.
Och säga adjö till kött.
Och värst av allt:
Säga adjö till socialt umgänge.
Hahahaha, skämt åsido, vänner klarar jag mig bra utan. Ni vet vilka ni är.
Jag hatar er allihop.
Kött kommer jag däremot att sakna.
Men jag har en ursäkt för att köpa tiotals liter juice.
Jag orkar inte vänta längre!
Aktivitetslista - betaversion
Har börjat på en aktivitetslista. Hittills är den 33 aktiviteter lång, men eftersom jag inte är ensam under dagen kommer jag mest att behöva den på nätterna, så den borde räcka långt ändå. Kommer att lägga till saker efter hand och ladda upp en reviderad version lagom till Uberman-starten.
Saker jag planerar att göra varje natt:
1. Städa. Noggrannt. Små, specifika delar åt gången, kliniskt rent.
2. Ta ut aggressioner på boxningssäcken
3. Promenera
4. Spela piano
5. Prata i telefon
6. Jonglera
Övriga aktiviteter/desperata åtgärder för att hålla mig vaken:
7. Skriva (om något specifikt, ämneslista tillgänglig)
8. Rita (något specifikt, lista tillgänglig)
9. Måla (något specifikt, lista tillgänglig)
10. Gå ner till källarvåningens bastuavdelning, ta en kalldusch, byta till andra kläder och gå tillbaka upp.
11. Skriva ett blogginlägg med näsan
12. Tillaga något svårt (receptlista tillgänglig)
13. Bygga ett högt torn av diverse föremål
14. Pyssla
15. Bygga ett korthus
16. Lägga pussel
17. Kasta massor av saker på golvet och plocka upp dem
18. Stå upp och kolla på film/spela TV-spel
19. Försöka dansa till polyrytmiska låtar
20. Umgås med någon
21. Ordna om böckerna i bokhyllan
22. Läsa upp en pjäs och spela med samtidigt
23. Äta något extremt starkt (och genomlida effekterna)
24. Göra en smoothie och dricka upp den
25. Se till att väckarklockorna är ställda!
26. Lyssna på musik med hög volym, med hörlurar
27. Mäta alla väggarna i lägenheten och räkna ut dess volym
28. Be min kära syster att gömma något så att jag kan leta upp det under natten
29. Skriva om ett fjortisblogginlägg till grammatiskt korrekt form och skicka inlägget som kommentar
30. Skriva av en text baklänges
31. Leta upp alla pennor i lägenheten och vässa dem
32. Studsa igenom en låt eller två i takt med musiken
33. Utforska den enorma källarvåningen
Har försökt välja aktiviteter som hindrar en från att sitta still, såvida de inte kräver mycket fokus. När (om jag nu lyckas) jag anpassat mig till Uberman lär jag klara mig fint utan hjälp och förmodligen plugga en del, men till dess är en lista nödvändig.
Det börjar dra ihop sig.
Nu är det bara åtta dagar kvar.
Jag genomled ett sömnexperiment i mindre skala för några veckor sen. Det gick ut på att hålla mig vaken i tre dygn, 72 timmar. Syftet var att bekanta mig lite med hur hemskt sömnbrist faktiskt är. Eftersom jag läst så mycket om de psykiska påfrestningarna av Uberman-konverteringen tänkte jag att det vore bra att inte vara helt oförberedd.
Slutsats:
Ja, sömnbrist är hemskt. Personligen har jag inte upplevt mycket som varit värre än den pina som slog till vid tre-fyratiden på natten. Det var fullkomligt omöjligt att tänka på något annat än sömn, och jag visste att jag skulle somna om jag så mycket som satte mig ner. Eftersom jag var för trött för att företa mig någon aktivitet gick jag runt i cirklar och led i ungefär en timme. De få gånger jag stod still somnade jag faktiskt upprätt, men vaknade samma sekund av att jag tappade balansen och höll på att rasa ihop på golvet.
Det visade sig ändå vara en lärorik upplevelse, och jag lyckades trots allt ta mig igenom dessa 72 timmar utan att somna. Jag kom fram till att en aktivitetslista är absolut nödvändig om man vill lyckas konvertera till Uberman, vilket stämmer överens med det mesta jag läst om sömnschemat. Utan något att göra kvarstår ju bara ett alternativ: sömn.
Problemet är väl att konverteringsperioden (enligt diverse källor) är ca 100 gånger värre. Man inbillar sig lätt att tupplurarna underlättar, men i början gör de bara saken värre. Att lägga sig är lätt, men att stiga upp är helvetiskt.
Ni få som följer denna blogg kommer säkert att få er ett antal goda, sadistiska skratt när dokumentationen väl börjar.
Ett antal olika sömnscheman
Säg mig... vilket av dessa är mest hardcore?
Klockor och tider
11 dagar kvar.
Det börjar bli dags att påbörja de praktiska förberedelserna inför konverteringen till Uberman. Hittills jag inte gjort särskilt mycket utöver uttömmande påläsning, bortsett från införskaffandet av en väckarklocka. Retro-style. Högljudd jävel. Skitcool.
Jag kommer tyvärr inte att kunna använda klockan som förstahandsalarm, eftersom alarmtiden ställs in genom att man vrider en liten visare, och det är väldigt svårt att lyckas ställa in den på exakt rätt minut. Borde ha haft ett digitalt alarm, men tanken föresvävade mig aldrig (dessutom är digitala alarm sällan våldsamt högljudda). Denna skönhet fungerar emellertid utmärkt som backup-alarm, eftersom jag garanterat vaknar även om jag lyckats sova förbi de tre andra alarmen.
Har även fastställt sovtiderna. Om någon skulle få för sig att kontakta mig är detta sovschema ett utmärkt verktyg för att undvika obesvarade samtal eller en frustrerad Emil (ifall jag skulle ha glömt att stänga av mobilen under en tupplur).
Tider:
02:00, 06:00, 10:00, 14:00, 18:00, 22:00.
Eftersom tupplurarna är 20 minuter långa innebär det att telefonsamtalen får vänta till 20 minuter över de ovannämnda timmarna.
Den viktigaste förberedelsen jag har kvar är skrivandet av en Aktivitetslista XXL. Eftersom jag tjänar runt fyra timmar per dygn med Uberman, och behöver saker att göra under konverteringsperioden för att hålla mig vaken, måste jag ha en gigantisk lista tillgänglig för att inte somna i brist på andra alternativ. Hade tänkt börja klottra ner lite idéer imorgon, och sätta igång ordentligt på fredag kväll efter att skoluppgifterna är avklarade.
Uberman-freaket PureDoxyk (ja, ett alias) betonade vikten av en aktivitetslista i sin bok, och när hon för första gången skapade en lista, bestående av 100 aktiviteter, upptäckte hon att dessa avverkades på knappa två dygn.
Avsaknaden av saker att göra tycks vara en av de största anledningarna till att folk misslyckas med konverteringsperioden, så jag ska göra mitt bästa för att inte falla i samma fälla.
Tillägg: Kom gärna med tips på aktiviteter! JAG BEHÖVER ER HJÄLP
Det börjar bli dags att påbörja de praktiska förberedelserna inför konverteringen till Uberman. Hittills jag inte gjort särskilt mycket utöver uttömmande påläsning, bortsett från införskaffandet av en väckarklocka. Retro-style. Högljudd jävel. Skitcool.
Jag kommer tyvärr inte att kunna använda klockan som förstahandsalarm, eftersom alarmtiden ställs in genom att man vrider en liten visare, och det är väldigt svårt att lyckas ställa in den på exakt rätt minut. Borde ha haft ett digitalt alarm, men tanken föresvävade mig aldrig (dessutom är digitala alarm sällan våldsamt högljudda). Denna skönhet fungerar emellertid utmärkt som backup-alarm, eftersom jag garanterat vaknar även om jag lyckats sova förbi de tre andra alarmen.
Har även fastställt sovtiderna. Om någon skulle få för sig att kontakta mig är detta sovschema ett utmärkt verktyg för att undvika obesvarade samtal eller en frustrerad Emil (ifall jag skulle ha glömt att stänga av mobilen under en tupplur).
Tider:
02:00, 06:00, 10:00, 14:00, 18:00, 22:00.
Eftersom tupplurarna är 20 minuter långa innebär det att telefonsamtalen får vänta till 20 minuter över de ovannämnda timmarna.
Den viktigaste förberedelsen jag har kvar är skrivandet av en Aktivitetslista XXL. Eftersom jag tjänar runt fyra timmar per dygn med Uberman, och behöver saker att göra under konverteringsperioden för att hålla mig vaken, måste jag ha en gigantisk lista tillgänglig för att inte somna i brist på andra alternativ. Hade tänkt börja klottra ner lite idéer imorgon, och sätta igång ordentligt på fredag kväll efter att skoluppgifterna är avklarade.
Uberman-freaket PureDoxyk (ja, ett alias) betonade vikten av en aktivitetslista i sin bok, och när hon för första gången skapade en lista, bestående av 100 aktiviteter, upptäckte hon att dessa avverkades på knappa två dygn.
Avsaknaden av saker att göra tycks vara en av de största anledningarna till att folk misslyckas med konverteringsperioden, så jag ska göra mitt bästa för att inte falla i samma fälla.
Tillägg: Kom gärna med tips på aktiviteter! JAG BEHÖVER ER HJÄLP
Konsten att vänja sig vid schemat
Nu hade jag tänkt gå igenom några av de vanligaste fallgroparna för ambitiösa dundermän.
Det absolut jobbigaste med att anpassa sig till Uberman är att ta sig upp efter tupplurarna. Innan kroppen lärt sig att gå rakt till REM-sömnen kommer man att, om man överhuvudtaget hinner somna, sjunka in i djupsömnen. Problemet med detta är att man mår bedrövligt av att väckas mitt i djupsömnen. Det vore betydligt lättare att bara hålla sig vaken istället för att somna och sedan väckas direkt. Vill man uppleva fördelarna med polyfasisk sömn är detta tyvärr ett nödvändigt ont, så här är de tips jag ackumulerat under min research-period.
KONSTEN ATT STIGA UPP
- Ha ett backup-alarm*
- Ha ett till backup-alarm!*
- Sov inte i sängen! Sängar är alldeles för bekväma, är man våldsamt trött lär man inte ens vakna av väckarklockorna (själv ska jag sova på en madrass på golvet), än mindre lyckas stiga upp.*
- Ha det inte helt släckt, en liten lampa gör det lättare att vakna
- Placera INTE väckarklockorna inom räckhåll. Du kommer med hundra procents säkerhet att stänga av dem automatiskt i så fall.*
- Låt någon annan väcka dig om möjligheten finns
- Ha något att göra så fort du kommer upp, annars kommer du inte att kunna slita tankarna från SÖMN*
- Ät eller drick något litet för att piggna till (inte kaffe eller annat som rubbar rytmen)
KONSTEN ATT HÅLLA SIG VAKEN
- Ha en lista på aktiviteter av olika slag, du måste ALLTID ha något att göra.*
- Om läget är kritiskt, hoppa in i en kall dusch (eller utsätt dig för något annat obehagligt), gärna med kläderna på så du har något att göra även efter duschen.
- Undvik passiva aktiviteter, försök hålla dig i rörelse.*
- Sätt dig inte på soffan, lägg dig INTE i sängen*
- Om möjligt, ha någon att umgås med som kan se till att du inte somnar
- Var beredd på att må som helvete, när sömnbristen biter till ordentligt vill du antagligen ge upp, och eftersom serotoninnivån är katastrofalt låg är du väldigt olycklig. Att vara medveten om detta kan göra det lättare att kämpa sig igenom. Din hjärna hatar dig i början, men var ihärdig.
KONSTEN ATT SOMNA
- Att hinna somna i början av konverteringsperioden är svårt, men det är något man vänjer kroppen vid. Inte mycket att göra åt saken
- Undvik att äta strax före en tupplur. Om matsmältningen är i full gång är det svårare att somna.
* Dessa punkter är av YTTERSTA vikt.
Har man allt detta i åtanke bör risken att misslyckas vara betydligt mindre.
Det absolut jobbigaste med att anpassa sig till Uberman är att ta sig upp efter tupplurarna. Innan kroppen lärt sig att gå rakt till REM-sömnen kommer man att, om man överhuvudtaget hinner somna, sjunka in i djupsömnen. Problemet med detta är att man mår bedrövligt av att väckas mitt i djupsömnen. Det vore betydligt lättare att bara hålla sig vaken istället för att somna och sedan väckas direkt. Vill man uppleva fördelarna med polyfasisk sömn är detta tyvärr ett nödvändigt ont, så här är de tips jag ackumulerat under min research-period.
KONSTEN ATT STIGA UPP
- Ha ett backup-alarm*
- Ha ett till backup-alarm!*
- Sov inte i sängen! Sängar är alldeles för bekväma, är man våldsamt trött lär man inte ens vakna av väckarklockorna (själv ska jag sova på en madrass på golvet), än mindre lyckas stiga upp.*
- Ha det inte helt släckt, en liten lampa gör det lättare att vakna
- Placera INTE väckarklockorna inom räckhåll. Du kommer med hundra procents säkerhet att stänga av dem automatiskt i så fall.*
- Låt någon annan väcka dig om möjligheten finns
- Ha något att göra så fort du kommer upp, annars kommer du inte att kunna slita tankarna från SÖMN*
- Ät eller drick något litet för att piggna till (inte kaffe eller annat som rubbar rytmen)
KONSTEN ATT HÅLLA SIG VAKEN
- Ha en lista på aktiviteter av olika slag, du måste ALLTID ha något att göra.*
- Om läget är kritiskt, hoppa in i en kall dusch (eller utsätt dig för något annat obehagligt), gärna med kläderna på så du har något att göra även efter duschen.
- Undvik passiva aktiviteter, försök hålla dig i rörelse.*
- Sätt dig inte på soffan, lägg dig INTE i sängen*
- Om möjligt, ha någon att umgås med som kan se till att du inte somnar
- Var beredd på att må som helvete, när sömnbristen biter till ordentligt vill du antagligen ge upp, och eftersom serotoninnivån är katastrofalt låg är du väldigt olycklig. Att vara medveten om detta kan göra det lättare att kämpa sig igenom. Din hjärna hatar dig i början, men var ihärdig.
KONSTEN ATT SOMNA
- Att hinna somna i början av konverteringsperioden är svårt, men det är något man vänjer kroppen vid. Inte mycket att göra åt saken
- Undvik att äta strax före en tupplur. Om matsmältningen är i full gång är det svårare att somna.
* Dessa punkter är av YTTERSTA vikt.
Har man allt detta i åtanke bör risken att misslyckas vara betydligt mindre.
Update
Aight. Nu ska jag förklara lite mer ingående vad polyfasisk sömn innebär.
Schemat jag ska konvertera till kallas som sagt för "Uberman Sleep Schedule".
Istället för vanlig, monofasisk sömn i 8 timmar (eller, i mitt fall, 5) kommer jag att dela upp sömnen i sex tupplurar med jämna mellanrum, alltså dygnet runt. Tupplurarna är 20 minuter långa, vilket innebär att sammanlagt sover 2 timmar per natt.
Hur kommer jag att kunna klara mig på två timmars sömn?
Sömn är fortfarande väldigt outforskat (eller, man har ännu inte lyckats dra några definitiva slutsatser), så hur detta fungerar är inte heller helt känt. Det cirkulerar emellertid teorier, varav den med flest anhängare är denna:
När vi sover går vi igenom olika faser, eller sömncyklar (detta är känt). Dessa delas upp i två kategorier, nämligen REM-sömn (Rapid Eye Movement) och NREM-sömn (Non Rapid Eye Movement). NREM-sömnen är den så kallade djupsömnen, under vilken vår hjärnaktivitet är som lägst och våra muskler återhämtar sig osv.
REM-sömnen är den sömn under vilken vi återhämtar oss mentalt (så tror man). Vi drömmer mest under REM-sömnen, vilket antagligen är anledningen till att ögonen rör på sig. Under REM-sömnen är vår hjärnaktivitet relativt hög, och vi sover inte särskilt djupt.
Varje NREM-cykel följs av en (betydligt kortare) REM-cykel. Vi får totalt ungefär 1½ timmar REM-sömn per natt.
Tanken med Uberman-schemat är att man ENBART får REM-sömn.
Och hur i all världen ska det fungera?
Genom att begränsa sömnen till 20 minuters intervall tvingar man hjärnan att somna omedelbart, för att på så sätt utnyttja tiden så bra som möjligt. Dessutom lär man hjärnan att dyka rakt in i REM-sömn istället för NREM-sömn. Eftersom 6x20 minuter blir 2 timmar innebär det att man, om man följer Uberman-schemat, får 2 timmars REM-sömn istället för 1½, och eftersom REM-sömnen är mentalt restaurerande blir man mer alert och aktiv och får bättre koncentrationsförmåga.
Det är poängen.
Ingen vet riktigt hur Uberman-schemat påverkar kroppen på lång sikt, men på kort sikt har det visat sig ha fantastiska fördelar, vilket känns konstigt eftersom man sover betydligt mindre än annars.
Det underligaste är att kroppen inte förfaller trots att man berövas all NREM-sömn. De som konverterat till schemat (de som lyckats!) har kunnat träna precis som vanligt, trots att de teoretiskt inte borde kunna återhämta sig ordentligt. Dessutom har de känt sig allmänt piggare och friskare och har varit betydligt produktivare än annars. Väldigt underligt, men samtidigt lovande. Fördelarna är anledningen till att jag överhuvudtaget vill prova schemat.
Problemet med schemat är att det är ett HELVETE att konvertera till. Jag har läst ett otal bloggar om folk som gett sig på Uberman, och 95% av bloggarna misslyckades. Siffran kan verka avskräckande, men genom att läsa alla dessa bloggar (och en bok om ämnet) har jag lyckats peka ut fallgroparna. Folk har inte förberett sig tillräckligt och lyckas följaktligen inte hålla sig vakna. Jag skriver mer om fallgropar, tips och knep i kommande inlägg.
Adjöken.
P.S. En lysande sammanfattning finns här:
http://www.kuro5hin.org/story/2002/4/15/103358/720
Schemat jag ska konvertera till kallas som sagt för "Uberman Sleep Schedule".
Istället för vanlig, monofasisk sömn i 8 timmar (eller, i mitt fall, 5) kommer jag att dela upp sömnen i sex tupplurar med jämna mellanrum, alltså dygnet runt. Tupplurarna är 20 minuter långa, vilket innebär att sammanlagt sover 2 timmar per natt.
Hur kommer jag att kunna klara mig på två timmars sömn?
Sömn är fortfarande väldigt outforskat (eller, man har ännu inte lyckats dra några definitiva slutsatser), så hur detta fungerar är inte heller helt känt. Det cirkulerar emellertid teorier, varav den med flest anhängare är denna:
När vi sover går vi igenom olika faser, eller sömncyklar (detta är känt). Dessa delas upp i två kategorier, nämligen REM-sömn (Rapid Eye Movement) och NREM-sömn (Non Rapid Eye Movement). NREM-sömnen är den så kallade djupsömnen, under vilken vår hjärnaktivitet är som lägst och våra muskler återhämtar sig osv.
REM-sömnen är den sömn under vilken vi återhämtar oss mentalt (så tror man). Vi drömmer mest under REM-sömnen, vilket antagligen är anledningen till att ögonen rör på sig. Under REM-sömnen är vår hjärnaktivitet relativt hög, och vi sover inte särskilt djupt.
Varje NREM-cykel följs av en (betydligt kortare) REM-cykel. Vi får totalt ungefär 1½ timmar REM-sömn per natt.
Tanken med Uberman-schemat är att man ENBART får REM-sömn.
Och hur i all världen ska det fungera?
Genom att begränsa sömnen till 20 minuters intervall tvingar man hjärnan att somna omedelbart, för att på så sätt utnyttja tiden så bra som möjligt. Dessutom lär man hjärnan att dyka rakt in i REM-sömn istället för NREM-sömn. Eftersom 6x20 minuter blir 2 timmar innebär det att man, om man följer Uberman-schemat, får 2 timmars REM-sömn istället för 1½, och eftersom REM-sömnen är mentalt restaurerande blir man mer alert och aktiv och får bättre koncentrationsförmåga.
Det är poängen.
Ingen vet riktigt hur Uberman-schemat påverkar kroppen på lång sikt, men på kort sikt har det visat sig ha fantastiska fördelar, vilket känns konstigt eftersom man sover betydligt mindre än annars.
Det underligaste är att kroppen inte förfaller trots att man berövas all NREM-sömn. De som konverterat till schemat (de som lyckats!) har kunnat träna precis som vanligt, trots att de teoretiskt inte borde kunna återhämta sig ordentligt. Dessutom har de känt sig allmänt piggare och friskare och har varit betydligt produktivare än annars. Väldigt underligt, men samtidigt lovande. Fördelarna är anledningen till att jag överhuvudtaget vill prova schemat.
Problemet med schemat är att det är ett HELVETE att konvertera till. Jag har läst ett otal bloggar om folk som gett sig på Uberman, och 95% av bloggarna misslyckades. Siffran kan verka avskräckande, men genom att läsa alla dessa bloggar (och en bok om ämnet) har jag lyckats peka ut fallgroparna. Folk har inte förberett sig tillräckligt och lyckas följaktligen inte hålla sig vakna. Jag skriver mer om fallgropar, tips och knep i kommande inlägg.
Adjöken.
P.S. En lysande sammanfattning finns här:
http://www.kuro5hin.org/story/2002/4/15/103358/720
Välkomna.
Välkomna till min nya blogg.
Här kommer jag att skildra min konvertering till ett polyfasiskt (="mångfasiskt/flerfasiskt") sömnschema,
"Uberman Sleep Schedule" för att vara exakt.
Konverteringen börjar så fort jullovet börjar, alltså den 18e december, men jag kommer
att skriva om mina förberedelser och andra härligheter till dess.
Länkar:
http://en.wikipedia.org/wiki/Polyphasic_sleep
http://www.kuro5hin.org/story/2002/4/15/103358/720
Är lite upptagen just nu, slänger eventuellt upp ett mer omfattande inlägg lite senare ikväll.
Här kommer jag att skildra min konvertering till ett polyfasiskt (="mångfasiskt/flerfasiskt") sömnschema,
"Uberman Sleep Schedule" för att vara exakt.
Konverteringen börjar så fort jullovet börjar, alltså den 18e december, men jag kommer
att skriva om mina förberedelser och andra härligheter till dess.
Länkar:
http://en.wikipedia.org/wiki/Polyphasic_sleep
http://www.kuro5hin.org/story/2002/4/15/103358/720
Är lite upptagen just nu, slänger eventuellt upp ett mer omfattande inlägg lite senare ikväll.
